Cotopaxi - Equador
Den första vulkanen jag var upp på... och första gången jag var på så hög höjd. (4500 m ö h) Kallt, blåsigt, ruggigt men magnifikt.
Vi åkte jeep uppför berget och för varje 100 meter upp som vi kom kände jag hur jag blev dimmigare och dimmigare i huvudet.
Tunn luft (låg syrehalt) gör att man känner sig salongsberusad och fnittrar.
Så det är skoj att vistas en bit upp... Men man kan likagärna drabbas av höjdsjuka med huvudvärk och illamående. Jag har klarat mig från det hittills - knock on wood.

Kilauea - Hawaii
Här gick vi över lavafält i ungefär fem, sex km innan vi kom fram till lavafloden. Det är besvärligt att gå över lava, färsk lava är vass, taggig, kantig med djupa sprickor emellan.
Att peta med en pinne i lavaströmmen var en smått surrealistisk upplevelse. Hettan dånade och det osade brännt av joggingskorna.

Etna - Italien
Slövarianten av att bestiga vulkan. Först buss till trädgränsen, därefter linbana och så jeep sista biten.
Etna var kall och blåsig, mycket moln skymde sikten men det var ändå - som alltid - en fantastisk upplevelse att vistas i det karga, grågrönröda dammiga lavan

Mauna Kea - Hawaii
4200 m över havet är luften tunn, kall och krispig. Vinden biter i kinderna och jag blev fnittrig och yr av syrebristen. Jobbigt att röra sig och man får verkligen andas djupt för att inte tuppa av. Vi åkte upp till 4200 meters höjd på bara ett par timmar vilket egentligen är aldeles för fort.
Vi fick en närmare titt på vår sol genom teleskop, fick se soleruptioner, plasma som kastas 100tals mil ut från solens yta.
Kvällen på berget avslutades med en magninfik solnedgång.

Stromboli - Italien
Vi gick upp på Stromboli i augusti 2013. Brant, stenigt, svettigt men underbart på toppen. Stromboli hade utbrott var femtonde minut från två gasfickor. Vi satt på toppen av berget och såg rakt ned i en kokande gryta av eld. Ovanför våra huvuden glimrade vintergatan. Oförglömligt!